Lördag var det Värmlands kennelklubbs utställning på Lillerudsdagarna som stod på vår agenda, skulle bli kul att få visa lilla Stina och samtidigt passade vi på att anmäla lite settrar också.
I ösande regn körde vi mot Karlstad, det tog bra mycket längre tid än planerat att köra de 12 milen pga av kraftiga regn och mycket vatten på vägen…var framme i precis grevens tid och Stina hade startnummer 1!
Inga förväntningar alls på den lilla damen idag, alla vet ju att taxar i blött gräs är ingen vidare kombo, och med ett ihärdigt och kallt regn också då så såg jag bara fram emot att få en bedömning av henne. Hon skötte sig ok, stannade och skakade sig några gånger bara BIR till henne.

Sen var det dags att försöka få upp tältet på den sjöblöta gräsmattan, och så stuva in hundar i burarna. Nu hade vi lite tid innan setterflickorna skulle in.
Först ut av dessa var Loppa, som igen fick följa med bara för att hon tycker det är kul. Sen var det Offa och sist Alice som veteran. Offa var lite för lång i ryggen och slutade som trea, Loppa blev BIR och BIG 1.

Samtidigt som utställningen var det ju Lillerudsdagarna också, men i skyfall var det ju inte så roligt att knata omkring och kolla så mycket, vi hade nog med att försöka hålla taket i tältet fritt från vattenpölar…men några småsvängar gjorde vi allt. Oskar och David var också med, och Marie och Arvid kom och sällskapade med oss. De passade på att åka lite traktor, skjuta luftgevär och köpa godis under ett (nästan) uppehåll i regnandet.
Men det var inget riktigt uppehåll nej, mer som en lite inandning av stora regnguden innan stora utandningen igen. Allt blev blött, allt som var utom tältet blev genomsurt, allt inne i tältet blev också genomblött, kameran lät jag ligga kvar i bilen, den är inte gjord att ta undervattensbilder med.. Vilken regnsommar vi haft, återigen, tredje året på rad med regn, regn, regn…

Efter en lååång väntan på ena ringens bedömning blev det så dags för finalerna, först ut var barn med hund, Oskar och hans Offa vann över ca 14-15 ekipage. Grattis duktiga Oskar!

Lagom till BIS-valp lyckades regnet öka ytterligare i styrka, jag fick dra ut Stina ur den varma torra buren, hon blängde så surt på mig så…
Vi hamnade dessutom under ett stort träd i ringen, där dropparna var stora som decilitermått med vatten…nåja jag fick släpa Stina ena halvan av ringen, den andra pinnade hon på som bara den för att komma till buren som hon skymtade. Men på något vis måste hon ha pinnat på rätt bra för hon blev BIS-valp i ösregnet! Inte ofta en tax vinner finaler mot andra raser, och definitivt inte i skyfall. Glada och stolta blev vi över detta.

Sen var det dags för nästa final, BIS veteran, här slår Alice till och blir BIS etta!! Den tjejen älskar ju att springa och tar i lite extra när man peppar henne, trots regn

Loppa skulle ju ut i stora BIS-finalen hon, nu slutade det regna och Loppa showade till sig ett BIS resultat! Snygg-Loppan som bara skulle med som sällskapsdam igen talar minsann om vem som är bäst :)

Vi slog till med Grand Slam alltså och vann allt vi kunde vinna med våra hundar, vilken dag!!

Tror inte jag hade varit något blötare om jag ställt mig i duschen fullt påklädd, frös hela vägen hem trots 27 grader i bilen och full sätevärmare. Men först firade vi ordentligt med en bättre middag…..vid stora M-skylten

Sorgligt besked att Dark Auburn´s Texas har blivit en ängel…

När taxibebisen kom till oss i våras tyckte Offa att det var förfärligt. Hon dreglade och sprang undan allt vad hon kunde, kunde inte nån komma och hämta eländet snart?!

Nu är de bästa vänner <3

…och vi som sov så gott!!

Stackars Stina har haft närkontakt med dessa kryp, hon fick ett stick på nosen så att hon (enligt resten av familjen) såg ut som en hammarhaj, sen svullnade hon upp över ögat också, så troligtvis fick hon ett stick där med.
Nu klarar ju hundar av getingstick rätt bra själva så medicinering är oftast onödig, men eftersom det var så svullet på två ställen så fick hon i alla fall cortison.
Vet förresetn inte ens om det hjälper, det senaste jag läste i nån tidning om detta var att cortison inte hade någon effekt på ormbett (borde gälla getingar också eller??), men varför chansa när vi hade cortison hemma liksom… nån som vet hur det ligger till?? Kommentera gärna.

En lite suddig bild efter att värsta svullnaden lagt sig

Dags för utställning igen, den sista inplanerade som vi har just nu.

Lene Marie, Mia och Anki drog iväg i ösregn, vad har hänt med det traditionella Ransätersvädret?? Det var ju grått och blött i fjol med. Men det sprack upp och var sol i finalerna iaf.
Nåja, hit hittar vi vägen (nuförtiden ja, inte många år sen dock som vi hamnade i Kil…).

Morris fick en 2a, höll inte riktigt ihop, såg sen under dagen hur han slappnade av mer, men, men. Lite tid och mognad på grabben så.

Jocke, var ensam i Championklassen med CK men oplacerad i bästa hane.

Offa i öppenklass tikar blev 5a men utan CK. Alice i veteranklass däremot vann sin klass med CK. BIR veteran alltså. I finalen var Alice på toppenhumör, sprang och showade sig till en BIS-3 placering. Underbara hon!
En fröjd att sitta vid ringside och se Mia och henne i ringen <3

Samma dag var resten av familjen Nordby på inofficiell valpshow i Norge med lilla tax-Stina. Hennes första utställning på pricken 4 mån gammal. Hon blev BIR valp men sen oplacerad. Hade skött sig bra med min superhandler Oskar i ringen OCH hon hade kissat på främmande mark!!

Förra helgen var det Köping SKK och ISF Enköping.
Mia, Anki, 3 hundar i kombiutrymmet och en Loppa i baksätet for iväg på fredagen mot första stopp - Vingåker.
Vi hittade rätt och allt flöt på, otroligt! På kvällen tittade, klämde och fotade vi de vackra valparna som Malin hade rultande hemma hos sig, va valpsjuk man kan bli då! Vill ha!!
Malin fixade supergott käk åt oss och efter en kvällsprommis tog vi kvällen, vi skulle ju upp rätt tidigt nästa morgon.

Bebis blir inspekterad å pussad

Att vi aldrig lär oss! Anki och Mia i samma bil är ingen bra kombination liksom, Malin åkte lite innan vi var klara så när vi väl fått instruktioner om vägen så var det ju sprättlätt….bara det att vi först hamnade på E20 och i Västerås…helfel alltså, vi vände och med kartboken och skyltläsarblicken i ordning hamnade vi i…Arboga, fel igen alltså. Nu tog vi kända vägar (vi är ju Värmlänningar) alltså E18, men lyckades ändå att missa infarten till Köping och fick åka flera mil innan en avfart så vi kunde vända. Men till sist! På plats!
Missade juniorer och unghundar, men hann med nöd och näppe spana in öppenklass hanarna.

Jocke i championklass blev 2a m CK av 4 st och slutligen 5a bästa hane. Lite australieninspirerat i topp var det. 1a 2a och 3a var med australienblod i ådrorna. 2a var Proppen och 3a var en av Pauliinas hundar Kasper.

Kasper, Original Game O´Chance

Jocke

Offa först ut av våra tikar i öppen, hon blev 2a i öppenklassen med CK och sen 3a bästa tik. Alice blev 3a i veteranklass med CK. Alltså CK på alla våra hundar.
Shopping och lite fotografering av Original Game O Chance, Kasper som Pauliina tagit med från Finland. En vacker hane med lång, slät päls och riktigt explosiva rörelser. Pang iväg bara! Härlig personlighet hade han också, tävlade lydnad till vardags och var en riktig bushund. Lite kära blev vi allt.

Kasper igen, med Malin som handler

Efter utställningen drog vi till Enköping, körde visserligen fel ett par gånger men hittade rätt snabbt rätt ändå. Satte upp tält och åt pizza….vilken härlig kväll, såg på nyheterna att ett oväder/skyfall dragit in precis där vi var…hmmm inte hos oss sa vi och tittade ut. MEN sen kom det!!! Jädrar va det regnade!

Söndag morgon trodde jag att vi skulle regna bort, och nu började det åska också. Det beslutades att skjuta upp utställningen en timme. Smart beslut, då duggade det bara

Först ut var Alice i seniorklass, 3a m ck. Sen var det Jocke i Championklass, han blev 5a med ck. Offa i öppenklass 1 blev utplockad av de 7 sista med oplacerad. Loppa däremot blev 2a i Öppenklass 2 och slutligen 4a bästa tik totalt!! Lopphunden som bara var med för att det kunde va kul för henne att få vara med någon gång också. Men hon visade att hon ska med fler gånger!

Tråkigt bara med så mycket vackra hundar och man inte får se dem ta ens ett varv i konkurrensen, en del fick inte ens springa individuellt!!

Hemvägen klarade vi fint! E18 hela vägen känns bra, (fast vi körde fel en gång innan vi kom ut ur Enköping).

Stina har nu gått sitt första spår! Hela 10 m med blod och en klöv till slut.

Fundersamt och noggrant nosade hon in den första bloddroppen innan hon luktade sig vidare till nästa, och nästa…droppe efter droppe undersöktes noooga.

Klöven var intressant, men lite läskig till en början, men då den började röra på sig blev den genast ett mer intressant byte.

bäst att smyga fram till klöven

man blir trött av att spåra…

Kanske inte som det låter, men här hemma går hela familjen, inklusive fyrbeningarna, och väntar på att lilla pirayan ska byta ut sin vackra tandrad mot några “inte lika vassa” tänder.

Jisses va hon biter hårt den lilla skiten, vi har blodiga rispor och små hål och jack hela högen. Och de stora hundarna tittat plågat på oss när hon härjar som mest: Pleeeease help!!!

Än sitter de små sylgaddarna stenhårt!

Men, snart….

Men vacker är hon den lilla godingen, och fruktansvärt mysig

Tror nog att en å annan brottsling blivit fälld av sämre bilder än detta!!

Lördag förmiddag drog vi från Värmland, trevligt sällskap och efter några timmar även bröllopsunderhållning på radion, vi hade det bra. Vi var Marie, Mia och Anki med hundarna Hedda, Lilo, Jocke, Owe och Alice. Riktigt trångt i SAABen men det gick!:)

Vi skulle bo i en liten stuga några mil utanför Jönköping och kom fram till en fin stuga i en riktig idyll, så vackert det var där. Gröna fält, en liten sjö, kossor, skog….vackert!
Vi gick en riktig långpromenad på kvällen, slogs med knotten och tog en hel del bilder.
Och sen var det ju bröllopsmiddag med vackra människor hela kvällen som gällde, DET var kalas det.

Söndagen var det dags för utställning, vi beräknade lite fel på antal mil till Elmia och hur lång tid allt skulle ta så vi var där minst sagt i senaste laget (5 i 9 och bedömningen startade 9).
Först ut var Jocke i championklass, han blev 2a i den klassen efter Dont-Blame-Me och slutade som 4a bästa hane totalt.
Lilo nästa hund in i ringen, hon fick CK  och blev 2a i ungh.klass och slutade som 3a bästa tik sen.
Offa och Hedda i öppenklass, Offa fick en slät etta och oplacerad, Hedda blev 5a i öppenklassen.
Alice i veteranklass, fick Ck och blev BIR-veteran, slutade sen som 4a bästa tik.
Uppfödargruppen fick ett Hp också
Och dagens domare var Lena Stålhandske.

Alice var sen med i stora BIS-veteran finalen, med ca 50 hundar till, minst…oplacerad där.

Lite shopping och promenerande blev det under dagen, vi var helt slut när vi skulle åka “hem” till stugan, alla planer på grillat och gratänger försvann i ett nafs när vi fick se den stora bekanta M-skylten på hemvägen….hamburgermenyer alltså! Och en tidig kväll på både två och fyrbenta.

Måndag, upp i ottan, städa stugan, packa in allt i bilen och iväg…
Vi var i god tid och hann sitta och ha det trevligt innan allt drog igång.

Först ut Jocke, ensam i championklass, slutade sen 3a bästa hane.
Lilon, 1a i ungh klassen och fick ett Hp.
Offa och Hedda, Hedda fick en 2a idag, velade i rörelserna. Owe vann öppenklassen med Ck.
Alice i veteranklass, fick sitt Ck och belv BIR veteran. Sen var det bästa tik som gällde. Offa vann den och Alice 2a!!
I BIR och BIM var det Proppen mot Offa….vanns av snygg-Proppen, Grattis till Malin, Tomas och Lena, vilken Propp ni har!!
Bästa uppfödargrupp fick vi också.

Dagens domare var Paul Stanton, som för några år sen gjorde Offas pappa, Alices bror till BIR, han följer sina linjer alltså

Nu stannade vi inte och väntade på några finaler, känns som en enorm konkurrens då alla raserna gick på samma dag, och sen verkade inte domarna passa våra hundar heller så vi drog hemåt istället.
En väldigt vacker plats att ha utställningar på, bra med toaletter, parkering och fina gräsytor, men tycker nästan att det känns för stort och opersonligt då det blir såna här jätteprojekt med alla raser alla dagar.
Men vilken fin stämning runt rasringen vi hade, hoppas det är något som är här för att stanna, det måste vi jobba för

Och hem kom vi tillslut, efter att ha kört lite fel och så….skyll på chaffören!!